Efter att inte ha sovit ordentligt på två dygn, tagit hand om min väldigt ledsna lillebror, haft hand om precis allt här hemma och tjafsat med läkare börjar jag nu känna mig mer död än levande. Dom här dagarna har tagit hårt på mig mentalt. Men jag vet att jag måste vara stark för lillebror, han betyder allt för mig och gör precis allt och ännu mer där till för honom.
Lättnaden som uppstod när pappa kom idag är obeskrivlig, ett ton lättade från mina axlar. Tyvärr har han åkt hem till Västerås nu igen, men han har i alla fall löst "läkar problemet" idag.
Johannes har fått värktabletter så att han kan sova i natt och sen ska vi tillbaka in till sjukhuset imorgon igen för tredje, och förhoppningsvis, sista dagen på länge. Det var nämligen strömavbrott där idag så dom kunde inte genomföra någon skikt röntgen på honom, så det blir imorgon istället. Helt otroligt egentligen, strömavbrott på ett sjukhus liksom!?
Dom misstänker i alla fall att han har fått en skada i mjuk delarna i foten, så vi får väl se imorgon vad dom kommer fram till.
Blir inget Västerås till helgen för min del, vilket känns väldigt tråkigt då jag verkligen skulle behöva få komma bort några dagar. Men jag måste ta hand om Johannes tills mamma kommer hem på söndag, vilket jag så klart mer än gärna gör. Så det får bli Västerås en annan helg istället.
 |
| Utan dig vid min sida hade jag aldrig klarat dessa dagar. Min fina prins! |
Efter regn kommer solsken, eller?
// EHF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar