Min andra hund, Ess, som alltid har stått vid min sida genom alla svåra stunder i livet och som aldrig har svikit mig som så många andra är inte helt bra. Att se ens bästa vän bli gammal och dålig är något av det absolut jobbigaste som finns!
Jag har lovat mig själv att hon aldrig någonsin ska behöva lida eller ha ont, hon hoppar nu runt här hemma på tre ben. Hennes ledband är trasiga, det går inte att operera då hon är för gammal så det enda jag kan göra just nu är att be till gud att det ska lyckas läka av sig självt, att hon ska bli bra igen. Hon gick dock igenom exakt samma sak för ungefär ett år sen, så det är alltså en gammal skada som har gått upp igen. Oddsen är alltså inte på min sida!
Att se henne kämpa sig fram här hemma på tre ben, att inte ens kunna ta sig ur sin säng själv gör mig helt förkrossad. Låter kanske som att hon har det riktigt hemskt just nu och på sätt och vis har hon väl det, men hon är stark och hon ska bli bra igen! Jag vet det, jag måste tro på det för att inte bryta ihop fullständigt.
Vi har gått igenom så enormt mycket tillsammans, min fina vän. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och vad som än händer så kommer du alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. <3
Skulle kunna berätta hur mycket som helst om denna underbara varelse, men tårarna bara forsar så jag ser knappt tangenterna. Hon måste bli bra, hon blir bra, jag tillåter inget annat.
// EHF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar